ÄNTLIGEN!
Nu är det klart. Min sista ansträngning i tvåan är gjord och sista arbetet inlämnat! Jag kan börja andas igen!

Idag har jag även varit på en riktig undersökning av min fot. Det var mycket intressant då jag fick lära mig mycket om hur en fot är uppbyggt och hur ett löpsteg bör och ska se ut. Dessutom mättes vinkeln av min fot i förhållande till benet vid belastning. Tydligen hade jag en vinkel på 10 grader vilket var ganska normalt:) Jag fick även höra att jag har mycket fina fötter, ett utmärkt fotvalv och att jag står centrerat och bra. Härligt att höra nåt positivt om dem för en gångs skull! Killen som undersökte min häl kändes verkligen proffsig och han förmodade att den skadan jag har är plantarfascit, alltså en överbelastning i senans (senan under foten) fäste i hälbenet, vilket oftast kallas för hälsporre. Detta kan medföra att fettkuddarna går sönder, men i mitt fall var det förmodligen frågan om en kombination. Men egentligen spelar det inte så stor roll, då behandlingen är densamma. Nämligen AVBELASTNING.

För att hjälpa foten att läka sig får jag aldrig fuska med skor, och därmed aldrig gå barfota:( Men jag gör allt för att bli bra, för jag vill verkligen springa igen! Jag köpte speciella mjuka sulor som jag nu har i mina joggingskor för att ytterligare avbelasta hälen.

Detta lilla kalas kostade mig 800 riksdaler, men det var det verkligen värt. Nu ska jag tro på att jag kan bli bra. Jag har nu ansträngt mig till max med det här. Det finns nog inget jag inte gjort för att förbättra min stackars häl. Så nu borde jag ju snart få belöning för alla de tejprullar och tårar som jag lagt på denna skit!

Så på skolavslutningen blir det tejpade fötter i vita finskorna och ett stort nöjt leende på läpparna;)
Johanna