Här sitter jag, tung i huvudet, snorig i näsan och sliten i kroppen. Det enda jag vill är att vara frisk så att jag kan träffa mina kompisar på stan ikväll. Det enda jag vill är att inte vara skadad. Jag vill kunna springa utan att vara rädd igen. Jag vill slippa tårar när jag berättar om min skada. Jag vill slippa gå till sjukgymnasten och slippa säga: men vi får hoppas att det blir bra snart. Jag vill så gärna samla allas omtanke och medlidande i en liten påse, ta med det till sjukgymnasten och ge det till honom så att han kan trolla bort detta helvete...
Jag vill vara fri från förkylningar, fri från måsten, fri från oro och fri som en kalv på grönbete. Jag vill hoppa runt på mina fötter utan att vara rädd att det ska göra ont. Ärligt talat vet jag inte vad som händer nu i framtiden. Först måste jag väl vila bort den här skitförkylningen. Vila, åhh jag hatar det, men jag ska verkligen försöka lyssna på kroppen nu, fast jag bara vill ut och röra på mig.
Johanna